8. september 2008

Kurt Lundgren om marxisten Häken Arvidsson

Häken Arvidsson er en af flere svenske forskere på RUC. Den svenske blogger Kurt Lundgren har læst hans netop udgivne selvbiografi, og det er artige sager. Fra 20 år av total galenskap (via Snaphanen).

“Kommunismen-marxismen-leninismen är en otrevlig samhällsuppfattning, men enligt min mening av helt andra skäl än vad som vanligtvis anförs mot den –

– den saknar humor, självironi och självinsikt –

– därmed blir den hemsk att leva med, outhärdlig…

Jag påminns om detta när jag läser Håkan Arvidssons 364 sidor tjocka memoarbok Vi som visste allt (Atlantis); memoarerna handlar om de galna åren på 60-talet då kommunisterna intog universiteten och i den processen spelade Håkan Arvidsson en viss roll, i varje fall i Lund och åtminstone inom Clarté och KFML, kommunistiska förbundet marxist-leninisterna.

Jag tror inte jag skrattade en enda gång när jag läste de 364 sidorna, det är torrt, det är marxistiskt, det är tråkigt – den aura av dödande tråkighet som vidlåter marxismen tycks ha häftat sig fast på Arvidsson trots att han lämnat den; inte ens när han beskriver kärleksförhållanden får språket någon innerlighet, en abort omnämnes kort och kliniskt.

Arvidsson föddes i Jönköping 1943 och kom till Lund 1965; där drogs han genast in i den vänster som härjade vid universitetet, vänstern var aldrig stor men den var intellektuellt gapig och påfordrande och kom att prägla debattklimatet vid alla svenska universitet från 1965 och 20 år framåt. Det var de galna åren; Arvidsson deltog i alla de fraktioner och splittringar inom Clarté som olika tolkningar av marxismen utlöste och det är för en icke marxist i det närmaste obegripligt att kommatecken och nyanser i en lära kunde åstadkomma sådana intellektuella konvulsioner, och det år efter år i nästan all oändlighet, i dem deltog Arvidsson flitigt försummande sina studier.

Håkan Arvidsson är ”historisk” av det skälet att han kom att sitta ordförande vid det Clartémöte i Uppsala där de så kallade Rebellerna, bokstavstroende Maoister, tog makten i Uppsalasektionen – Rebellerna var en sorts kommunistiska flagellanter, som så småningom gick under i isolering och sadism mot varandra, till och med misshandel av enskilda medlemmar och skiljande av barn från sina föräldrar förekom. Det var ett gäng totala knäppskallar. De simmade i iskalla svenska floder med Maos lilla röda i ena handen imiterandes Maos simtur bland bajskorvar i den orena Gula Floden…

I Lund ledde Håkan Arvidsson studenternas kamp mot Universitetets 300-årsjubileum år 1968 – det ansågs då vara en heroisk kamp mot etablissemanget… Mitt under festlighetsprotesterna vågade sig statsminister Tage Erlander in på en debatt med Arvidsson et consortes; Tage lämnade en middag och dök upp; med sin Lundahumor och sin avspändhet avväpnade Tage kommunisterna totalt…

Eftersom jag själv stod vid sidan av allt marxeri förstod jag knappt vad som hände, men jag var instinktivt emot all kollektivism; dessutom ansåg jag alla marxska utläggningar vara så tråkiga att klockorna stannade. Ett klart kännetecken på all dårskap är ett stort ordsvall, och det hade marxismen oceaner av…

– Några avslutande notiser:

En av de ledande knäppgökarna inom KFML-SKP var min namne (navnebror, Kim) Kurt Lundgren, som jag inte kände till förrän jag fick ett telefonsamtal med denna bisarra fråga:

– Hej, du är väl Kurt Lundgren?

– Jo, det tror jag visst att så är fallet.

– Då är det väl du som haft ihop det med Sara Lidman?

– Jisses, vad är det du säger.

– Ja, men då har jag ringt fel och så förklarade den uppringande vem min namne var, men hur det hängde ihop med Sara Lidman förstod jag aldrig riktigt.

Vem vet nåt om den andre KL?

– I Lund blev jag dödshotad. Jag vägrade köpa en kommunistisk sekttidning, Gnistan tror jag det var, med orden:

– Käre Lasse, jag orkar inte läsa det marxistiska babblet en minut, jag bara somnar.

– Du, din jävel. När vi tagit makten är det sådana där intellektuella borgardjävlar som dig som vi skall hänga i lyktstolparna?

Oploadet Kl. 18:24 af Kim Møller — Direkte link10 kommentarer


18. november 2007

“I dag förlorar hon makten”, skrev Aftonbladet på valgdagen

Ingen dækker Sverige som Snaphanen, så her blot en smagsprøve på hvor galt det står til med de svenske medier.

  • 12/11-07 Sydsvenskan – Kommentar, Håkan Arvidsson: “Nya vindar i Danmark”.
  • Dansk folkeparti tycks ha förlorat sitt grepp över den breda massan. Istället stormar ett nytt parti, Ny Alliance, fram… Den fråga som danska väljare ställer sig inför morgondagens val är: Kan vi lita på att Naser Khader håller fast vid sin ambition att vägra samarbete med Kjærsgaard? Situationen kan nämligen mycket väl bli den att en borgerlig regering bara är möjlig med stöd både från Khader och Kjærsgaard. Om Ny Alliance skall marginalisera Dansk folkeparti kommer det i så fall att vara nödvändigt att pressa Fogh till kompromisser med Socialdemokraterne och Radikale venstre. Det har hittills varit honom främmande, frågan är om han kan förmå sig till det i ett nytt läge.

    Men situationen kan också bli den att en majoritetsregering med Socialdemokraterne, Radikale venstre och Ny Alliance blir möjlig. Problemet här är att en sådan regering kan uppfylla Khaders krav på en öppnare invandringspolitik, men knappast hans krav i skattepolitiken… Mitt tips blir att tisdagens val ändå blir ett nederlag för Kjærsgaard. Det grundar jag framförallt på att danskt näringsliv förefaller hjärtligt trött på den invandrarfientliga politik som hon har dikterat.”

  • 13/11-07 Aftonbladet – I dag förlorar hon makten.
  • “… efter dagens val blir sannolikt även nykomlingen Ny alliance stödparti till regeringen. Ett parti som gått till val på en humanare invandringspolitik. Dessutom har statsminister Anders Fogh Rasmussen sagt att även han vill ha ett mänskligare regelverk.

  • 13/11-07 Politiken – Leder, Tøger Seidenfaden: Helles sejr.
  • 14/11-07 Expressen – Leder: Inget att vara avundsjuk på.
  • “Det mest hoppfulla med det danska valresultatet är dock att det visar på en begynnande motrörelse mot den danska ”pølsefascismen”… För den svenska borgerligheten är det förstås lockande att försöka kopiera de danska högerframgångarna… men… Ett borgerligt maktinnehav som är beroende av ett främlingsfientligt parti är faktiskt inget att avundas.”

    

    19. februar 2006

    Muhammedtegningerne på svensk: Peter Hervik, Jonas Otterbeck og Håkon Arvidsson

    Malmø Højskole har netop afholdt et Seminarium om Jyllands Postens Muhammedteckningar. Her lidt fra den officielle præsentation:

    “En av tidens största globala mediestormar har utlösts av den danska tidningen Jyllands Postens kontroversiella beslut att publicera tolv teckningar av Muhammed. Politiker och journalister fokuserar enligt den norske fredsforskaren Johan Galtung allt oftare enbart på våldet utan att se till våldets eller konfliktens historiska sammanhang. Således kan man ställa frågan hur Jyllands Posten de senaste åren har behandlat material som rör islam, och hur detta förhåller sig till uppkomsten av nynationalism och nyrasism i det danska samhället sedan 1989. Detta är några av de frågor som kommer att tas upp under seminariet.Peter Hervik kommer att prata om Jyllands Postens förhållande till islam och den danska utvecklingen under de senaste årtiondena. Peter Hervik är docent i antropologi vid Malmö högskola och han har skrivit flera böcker om mediebevakningen i Danmark. I både “Den generende forskellighed. Danske svar på den stigende forskellighed” (1999) och i “Mediernes Muslimer. Antropologisk undersøgelse af mediernes dækning af religioner i Danmark” (2002) skriver Peter Hervik om hur Jyllands Posten bevakar islam och etniska minoriteter i Danmark. […]

    Jonas Otterbeck kommer att tala om förståelsen av muslimska reaktioner på Muhammedteckningarna. Jonas Otterbeck är doktor i islamologi och lektor vid Malmö högskola. Han har skrivit om hur islam representeras både av muslimer och av icke-muslimer i Sverige,  till exempel avhandlingen ”Islam på svenska: Tidskriften Salaam och islams globalisering (2000)”, “The depiction of Islam in Sweden” i The Muslim World,  nr.1 & 2, 2002, ”What is Reasonable to Demand? Islam in Swedish Textbooks” i Journal of Ethnic and Migration Studies, nr. 4, 2005 och ”Stereotyper styr vår syn – orientalism och islam” i Mathiasson (red) Utanförskap och gemenskap (2004). Jonas Otterbeck forskar för tillfället om islamofobins begreppshistoria.

    To repræsentanter for Edward Saids postkoloniale tankesæt, og mon ikke konklusionen ender et sted mellem “Jyllandsposten er ond” og “Jyllandsposten er meget ond”.

    Seminaret kommer således ikke til at omhandle idehistoriske problematikker vedrørende truslen mod demokratiske lande fra det islamistiske Mellemøsten, men om den postulerede danske ‘nyracisme’, den danske debattone og Jyllandspostens højreorienterethed. Pluralisme på ‘nysvensk’.

    Svenske avislæsere fodres også med Politiken-udgaven. Her formuleret af RUC-lektor Håkon Arvidsson i lyserøde i Svenska Dagbladet:

    Jyllands-Posten som närmast är ett högerliberalt husorgan för den danska regeringen har under senare år legat mycket tätt på Dansk Folkepartis uttalat främlingsfientliga linje. Teckningarna var ett led i en sådan kampanj…

    Om Fogh Rasmussen tagit diplomaternas reaktion på allvar hade han kunnat avsluta affären på detta stadium. Han hade kunnat ta emot dem, lyssnat på dem och förklarat att han enligt demokratins grundregler inte kunde blanda sig i pressens frihet. Det hade varit en klok och samtidigt offensiv strategi för att föra saken till ett hedervärt slut. Men frestelsen att plocka några inrikespolitiska poäng blev honom övermäktig… 

    Visserligen har såväl Jyllands-Posten som Fogh Rasmussen gjort precis det som de tidigare menade var otänkbart, de har bett om ursäkt och backat från yttrandefrihetens principer. Det har varit halvkvädna ursäkter, uttalade med tveeggad tunga i ett försök att släta över publiceringen inför den muslimska reaktionen och samtidigt behålla ansiktet inför Danmarks främlingsfientliga opinion.”

     

    Oploadet Kl. 20:16 af Kim Møller — Direkte link3 kommentarer
    

    10. februar 2005

    RUC-lektor Håkan Arvidsson angriber DF “… dansk välfärd skall bara gälla för danskar”

    En dansker i Sverige har set lidt nærmere på de svenske mediers dækning af det danske valg, og minsanten om ikke RUC-lektor Håkan Arvidsson har spyttet en hadsk kommentar ud i Svenska Dagbladet. Et citat fra Venstre helt i händerna på Dansk Folkeparti:

    “Den nuvarande borgerliga regeringen är i realiteten Dansk Folkepartis fånge och för i allt väsentligt detta partis politik. Anders Fogh och hans regeringskollegor har nämligen inte egen majoritet i folketinget utan måste förlita sig på stödet från just Dansk Folkeparti. Det stödet är inte gratis, hitintills har det kostat borgerligheten dess liberala själ och det är ett högt pris. Jag kan inte värja mig för tanken att situationen har sin grund i den folkliga främlingsskräcken. Den har nämligen givit Pia Kjærsgaard en stark plattform, så stark att ingen på allvar vågar utmana hennes parti i denna fråga. Dansk Folkeparti är emellertid inte bara främlingsfientligt. Det är också i de flesta avseenden ett traditionellt välfärdsparti och vill med all kraft slåss för att behålla välfärdstaten i sin existerande form. Dock finns en viktig förutsättning – dansk välfärd skall bara gälla för danskar. I danska sjukhussängar skall det ligga danskar och inte muslimer från Anatolien eller Palestina.

    Bemærk hans forurettethed. Dansk velfærd skal kun gælde for danskere…

    Oploadet Kl. 10:53 af Kim Møller — Direkte link9 kommentarer
    

    26. december 2004

    Håkan Arvidsson om ‘Blut und boden’-Danmark og de grimme ællinger der mobber svaner

    Det er sjældent den svenske RUC-lektor Håkan Arvidsson deltager i den danske debat, og hvis man læser hans kommentar i torsdagens Sydsvenskan, så forstår man udemærket hvorfor. Håkan Arvidsson om Danmark egner sig bedst til medier, som bifalder ‘debattens økologi’. Lars Hedegaard får broderparten af kritikken, men egentligt er det jo ikke blot et angreb på indvandringskritikken eller den nuværende VK-regering, men på de danske vælgere – og ikke at forglemme – den danske journaliststand. Her et par skingre citater:

    “Man har inrättat ett “kanon-udvalg” vars uppgift varit att förteckna de viktigaste bidragen till dansk litteratur. Denna kommitté har nu efter långa diskussioner kunnat fastställa de bidrag som kan komma i fråga. Med hjälp av dessa magistrala listor skall nu den danska befolkningen fostras till aktning för dansk ‘blut und boden’. Det finns en del häpnadsväckande namn i listorna.

    “Jag har heller inget att invända mot att hitta H C Andersens namn på listan. Av hans moraliska sagor finns mycket att lära för alla tider och alla kulturer. Jag tänker inte minst på sagor som ‘Den fula ankungen’ eller ‘Flickan med svavelstickorna’. De handlar båda om utstötthetens plåga och förnedring. De är också gripande, kanske till och med så gripande att de kan beröra en hårdhjärtad regerings syn på dagens utstötta och förödmjukade främlingar. Låt oss i varje fall hoppas det.”

    Tjek også kommentaren fra En dansker i SverigeHåkon Arvidsson – RUC: En svensk PK- kryster.

    Oploadet Kl. 22:04 af Kim Møller — Direkte link5 kommentarer
    

    8. november 2004

    Håkan Arvidsson [RUC] i Dagens Nyheter: Pia Kjærsgaard ’skiter i mänskliga rättigheter’

    Et ældre læserbrev fra RUC-lektoren Håkan Arvidsson i Dagens Nyheter [12/7-03] – Danmark böjer sig för Pia Kjærsgaard. Et citat:

    “Inför kritiken att denna lag strider mot FN:s människorättskonvention säger Kjærsgaard att hon skiter i mänskliga rättigheter. För henne handlar allt om att Danmark skall vara danskarnas eget ’smörhål’. Hon vill därtill återge ordet ‘rasist’ dess positiva innebörd – vilken den nu kan vara?”

    Oploadet Kl. 11:29 af Kim Møller — Direkte linkSkriv!
    Denne weblog er læst af siden 22. juni 2003.

     

    

     

    Vælg selv beløb



    Blogs


    Meta
    RSS 2.0
    Comments RSS 2.0
    Valid XHTML
    WP






    MediaCreeper