29. januar 2017

Kronikør: “I Södertälje har sneryddere her i vinter haft behov for beskyttelse for at kunne arbejde.”

Kronik af Paulina Neuding, der blandt andet nævner børnebogsforfatter Katerina Janouch, der røg i unåde hinsidan, fordi hendes syn på den svenske udlændingepolitik ikke korrelerede med den officielle. Fra Weekendavisen – Sverige – et eksempel til afskrækkelse (ikke online).

“I Sverige kan en børnebogsforfatter hudflettes for racisme, fordi hun giver et negativt billede af sit fædrelands migrationspolitik i udlandet – og oven i købet blive kritiseret af statsministeren. … Det lader sig dog ikke benægte, at den mislykkede integration i Sverige har fået alvorlige konsekvenser. Lad mig nævne et par eksempler: Antallet af marginalområder steg fra 3 til 180 i perioden fra 1990 til 2012 ifølge beregninger fra nationaløkonomen Tino Sanandaji udført for tænketanken Den Nya Velfärden. Ifølge politiet er 53 af disse områder stærkt plaget af kriminalitet.

Janouch taler i tjekkisk tv om 55 no-go-zoner. Tallene kan diskuteres, men det er klart, at der i Sverige findes et antal steder, der er så belastede af kriminalitet, at både repræsentanter for staten og offentligheden betragtes som uønskede – og af samme grund risikerer både trusler og vold. Der findes et antal områder, hvor ambulancer og redningspersonale ikke kører ind uden politieskorte, og hvor politiet heller ikke kører ind uden støttemandskab.

I Södertälje har sneryddere her i vinter haft behov for beskyttelse for at kunne arbejde. I kvarteret Tensta i Stockholm har man nu i ni måneder haft kaotisk gratis parkering, fordi parkeringsvagterne nægter at bevæge sig derind. Når journalister har forsøgt at arbejde i marginalområder som Bäckby, Husby, Rinkeby og Rosengård, er de spontant blevet overfaldet. I flere områder er biblioteker blevet tvunget til at lukke, ændre åbningstider eller ansætte sikkerhedsvagter for at garantere sikkerheden for personale og besøgende.

Dertil kommer en stigende grov kriminalitet i de områder, som er præget af segregation og marginalisering: Antallet af skyderier og angreb med håndgranater er steget voldsomt, og situationen i Sverige kan beskrives som ekstrem, sammenlignet med det øvrige Skandinavien. 189 personer er kommet til skade i forbindelse med skyderier i Stockholm i perioden 2010-2015. Det tilsvarende tal fra København er 30. … de mange skudepisoder i byen har skabt en akut mangel på drabsefterforskere. … Da en 24-årig tandlæge uden tilknytning til organiseret kriminalitet blev skudt i december, var der kun en eneste betjent til at arbejde med sagen i de kritiske første dage, selv om politiet selv anbefaler en styrke på 25-30 mand.”

(København i fredstid, 26. januar 2017; Foto: Snaphanen)



3. september 2015

Snaphanen-kronikør ‘Julia Cæsar’ forfølges af statsmedier: Lidt om journalistiske zombiers gode had…

Snaphanen er ufrivilligt blevet en del af den verserende debat om ‘Julia Cæsar’, der fulgte siden Expressen i går valgte at offentlige identiteten på journalisten og forfatteren, der blandt andet leverer faste kronikker til dansk/svenske læsere. Hele 29.000 læsere i går. Avisen præsenterer hende som “en av hatsajternas flitigaste och mest lästa skribenter”, og går alt som forventet, så vil den ældre sygdomssvækkede kvinde bag alias’et bruge resten af sit liv på finde fred for mere håndfaste vensteradikale. Her lidt fra seneste kronik der omhandler hetzen mod hende fra statsstøttede medier – Mardrömmmen.

“Man svänger in på en liten skogsväg och kör cirka 100 meter. Det ligger ett hus där, omfamnat av skog med höga tallar och granar. Huset är litet med en liten trädgårdstäppa på framsidan där träden redan fäller sina löv och blommorna dör i den ihållande torkan. I det lilla huset bor jag. Stugan långt ute i glesbygden är mitt fritidshus. Min oas. Hit kommer nästan ingen. Det är långt till vänner och familj. Här kan jag arbeta i lugn och ro. Det vill säga: här trodde jag att jag skulle kunna sitta och arbeta i lugn och ro. …

Men det lugn jag behöver har förvandlats till en mardröm. Det finns människor som tar sig rätten att slå sönder min trygghet och göra mitt liv till ett helvete. Jag är förföljd av människor utsända av en stor mediekoncern som vill tysta mig. De vill få mig att sluta skriva genom att trakassera och ofreda mig, skrämma mig, göra mitt liv så outhärdligt som möjligt.

Förföljelsen har pågått i ett år. Jag har nått en gräns, jag tänker inte finna mig längre. Det här är min berättelse om vad media och mina kolleger är kapabla till för att få tyst på en obekväm skribent. Dagens Stasi finns där man minst anar det. Sök och du skall finna. Eller bli uppsökt och se sanningen om den ‘fria och oberoende’ pressen. …

När jag våren 2010 börjar skriva krönikor på Snaphanen gör jag efter noggrant övervägande ett val som går på tvärs med den journalistiska regel som har varit självklar för mig i hela mitt yrkesverksamma liv – den regel som säger att man ska stå för det man skriver med sitt namn.

Jag väljer att skriva under pseudonym. Jag våndas över valet, men jag vet vilka krafter som är i rörelse därute.

[…]

Varför förföljer DN mig? Vilka är motiven? Tydligen tänker den ’seriösa’ morgontidningen Dagens Nyheter sälla sig till slasktidningarna Expressens och Aftonbladets avskyvärda, politiskt betingade uthängningar av privatpersoner. Genom samarbete med Researchgruppen kunde Expressen samvetslöst hänga ut och skandalisera privatpersoner som ‘näthatare’ i november-december 2013…

Efter Orrenius’ hembesök är jag orolig. Min trygghet har trasats sönder. Jag vågar knappt gå ut. … I tre timmar med avbrott för en kort fikapaus sitter Annika Hamrud och fotografen och bevakar min port från skåpbilen. Sedan går de in i porten och ringer länge och ihärdigt på min dörr. Fotografen har kameran skjutklar.

Det fjärde oannonserade hembesöket sker måndagen den 24 augusti och blir det värsta hittills. Jag befinner mig i stugan i skogen. … Genom en springa i köksfönstret ser jag en okänd man på trappan utrustad med kamera med ett långt objektiv. Jag förstår direkt vad det är frågan om. Går tillbaka till min fåtölj och fortsätter prata med min väninna. Jag har inte för avsikt att öppna dörren och släppa in de objudna besökarna. …

Mannen med kameran ställer sig tätt intill ett stort fönster som vetter rakt in mot den plats där jag sitter. Han står på 2-3 meters avstånd och vrålstirrar in på mig. Han stirrar länge. … När jag ser hans t-shirt förstår jag att han inte är ensam. Han har Niklas Orrenius med sig. … De båda männen står och stirrar, gestikulerar och skriker utanför fönstret i 30 minuter. När de ger upp är klockan 15.45. …

Så här ser det åsiktsförtryck ut som utspelar sig i Sverige 2015. Detta är Stasi på svenska. DDR Schweden. Totalitär maktutövning mot enskild person i hennes eget hem.

(Expressen hænger Snaphanen-kronikør ‘Julia Cæsar’ ud, 2. september 2015)

Marcus Birro om svenske journalisters ‘goda hat’

“De gör allt i grupp. De är som förprogrammerade zombies som går dit alla andra går. De hatar och älskar i grupp. De tycker som alla andra. De föraktar som kollegorna föraktar. De som borde vara demokratins garanter och förkämpar har blivit en helt egen liten elit som är livrädd för det de svor att avslöja och beskriva; nämligen sanningen.” (25. august 2015)

“De i eliten som skriker högst om hur fria de är, hur neutrala och sakliga de är, liknar i mångt och mycket dem som skriker högst om hur förtvivlat toleranta och fördomsfria de är. Det är alltid där du finner det bittraste hatet. De begagnar sig av det berömda, men fruktansvärda, goda hatet…” (2. september 2015)

Oploadet Kl. 16:56 af Kim Møller — Direkte link23 kommentarer


15. august 2015

Lidt om mandagens dobbeltdrab på Carola & Emil i blå-gule Ikea, symbolet på det inkluderende sverige

Det bliver sværere og sværere at undetrykke virkeligheden i multikulturelle Sverige, og system-tro journalister taler nu åbent om højredrejning af landsdækkende dagblade. Højreorienteret er et andet ord for velorienteret, men bevares – virkeligheden kan vitterlig ‘bruges’ af Sverigedemokraterna. Jeg lader normalt Snaphanen om det svenske, men mandagens dobbeltdrab har det hele.

Scenen er en af landets mange blå-gule Ikea-varehuse, symbolet på svensk kulturrelativisme. To asylansøgere fra et nærliggende asylcenter myrder to tilfældige svenskere med knive i afdelingen for køkkenudstyr: 55-årige Carola Herlin og hendes 28-årige søn Emil Herlin. “Varken mamman eller hennes son tros ha försvarat sig mot attacken…”, skrev en lokalavis, og således illustrerer de fint Sverige i mikrokosmos.

Gerningsmændenes er 23-årige Yohannes Mahari og en unavngiven 35-årig, begge eritreanere, den ene stod til udvisning. Motivet er uklart, men næppe terror, som dele af bloggosfæren naturligvis spekulerer i, når nu medierne filtrerer i virkeligheden. I skrivende stund kunne det ligeså godt være kristne asylansøgere, der forsøger at undgå udvisning med fængselsdom. Sikkert er det dog, at Sverige ville være et bedre sted uden masseindvandring.

(Ikea i Västerås, efter mordene: “Varuhuset är STÄNGT på grund av tekniskt fel.”; Snaphanen: I, II)

“I disciplinen ‘Hvad skete der, hvem gjorde hvad, hvordan og hvorfor’ er svenske medier absolut førende. Hver gang noget kriminelt er sket med relation til indvandring, asyl eller integration, sænker mørket sig over medierne. Alting forvanskes, bestemte detaljer udelades, de afgørende opklaringsspørgsmål stilles simpelthen ikke. … At læse svenske medier er som at se om natten. Derfor kom det heller ikke som nogen overraskelse, at en intern advarsel i går ilede gennem nyhedsbureauet TT, der leverer stof til flere svenske medier, om, at gerningsmandens etniske baggrund ville blive kendt. ‘Alle nyhedsredaktioner, der ikke vil have det frem, må manuelt fjerne oplysningen fra teksterne’. Så var redaktionerne advaret. Mod den konkrete virkelighed.” (Mikael Jalving, 12. august 2015)

(“Vila i frid Carola & Emil – 10/8 2015”; Fotos: I, II, III)

“Det kan godt være, at en mor og hendes søn blev stukket ned i køkkenafdelingen i Ikea, men antallet af mord i Sverige har været faldende siden 1990. Sådan lød budskabet i svenske medier to dage efter de tilsyneladende tilfældige drab i byen Västerås nordvest for Stockholm.

Den landsdækkende avis, Dagens Nyheter, var en af dem, der bragte historien sammen med en artikel om, at Sverige generelt var blevet et tryggere land. … Senere bragte avisen en historie om, hvordan sikkerheden på landets asylcentre nu ville blive øget. (Berlingske, 14. august 2015)

Oploadet Kl. 23:08 af Kim Møller — Direkte link22 kommentarer


5. december 2014

Forårsvalg i Sverige, da Sverigedemokraterna trådte i karakter – Forskning: SD-vælgere er ekstremister

Der er kun i Sverige, en regeringsleder kan kalde politiske modstandere for racister, og herefter klandre dem for at ikke at støtte ham politisk. Der kommer valg til foråret, og det er godt for Sverigedemokraterna, og hermed godt for svenskerne. Hvis de seks anti-nationale partier ikke vil spille spillet, skal de selvfølgelig heller ikke bestemme reglerne. Det næste bliver vel af Stefan Löfven henviser til forskning foretaget af et par fantaster på ‘Institut for Analytisk Sociologi’. Fra Dagens Nyheter – ‘Det är främlingsfientlighet som utmärker SD:s väljare’.

“Ett viktigt tema i diskussionerna efter riksdagsvalet har gällt vad den kraftiga ökningen av stödet för Sverigedemokraterna (SD) beror på och hur de etablerade partierna ska förhålla sig till detta. Debattörer och politiker har betonat att den kraftiga ökningen av stödet för SD inte kan förklaras genom invandrarfientliga attityder, utan snarare beror på missnöje med de etablerade partierna. …

Det finns dock inget empiriskt stöd för dessa teser om SD:s normalisering. … Frågan om SD:s sanna natur har satts på sin spets eftersom SD nu utnyttjar sin vågmästarställning för att tvinga de etablerade partierna att närma sig dem politiskt. Trots sin extrema och ensidiga fokusering på invandringsrelaterade frågor bedyrar SD ledningen att de främlingsfientliga uttalanden som vi hört från många SD politiker är olyckliga uttalanden som inte är representativa för partiet och dess väljare. Men stämmer detta verkligen? …

Vi har just avslutat en sådan studie och rapporten publiceras i morgon. Med stöd från svenska och europeiska forskningsråd driver Institutet för Analytisk Sociologi (IAS) vid Linköpings universitet ett omfattande och långsiktigt projekt som studerar orsakerna till och konsekvenserna av den ökande segregationen i det svenska samhället. …

Såsom framgår av det övre diagrammet nedan är SD-väljarna en påtagligt avvikande grupp i det svenska samhället. I jämförelse med övriga partiers väljare framstår SD-väljarna som extrema i sin intolerans och främlingsfientlighet.

Inför riksdagsvalet 2014 uppmanade Carl Bildt alla ‘anständiga medborgare’ att inte lägga sin röst på SD och de resultat som redovisats här understryker riktigheten i den uppmaningen. I den situation som Sverige nu befinner sig i förefaller det angeläget att göra en motsvarande uppmaning till alla ‘anständiga politiska partier’ att i samverkan stå upp för sina demokratiska ideal och att inte låta ett extremistiskt parti som SD styra den politiska dagordningen.

Oploadet Kl. 07:41 af Kim Møller — Direkte link26 kommentarer


30. september 2014

To svenske professorer: ‘Förbjuda organisationer’ som normaliserer racisme, Sverigedemokraterna

Etik-professor Elena Namli rettede sidste år et angreb på den liberale ideologi, der eksempelvis forudsatte at menneskerettigheder og sharia’en er hinandens modsætninger. Absurd kronik af professorerne Stefan Jonsson og Elena Namli i Dagens Nyheter – ‘Följ FN-lag mot rasism och tvinga SD att bekänna färg’.

“Även i ett land med en stark demokratisk tradition, utvecklad rättsstat och starkt civilsamhälle kräver demokratin ansträngningar. Hur ska valresultatet hanteras? Hur förhålla oss till att tretton procent av väljarna röstade på Sverigedemokraterna? Vågar man hävda att det finns rasistiska preferenser hos en så stor del av Sveriges befolkning eller ska man i demokratins namn säga att deras val måste respekteras? Om det sista gäller, vad betyder det?

Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa. Denna rasism är sällan av biologiskt slag, som tror på fasta rasskillnader och rashierarkier. Den bygger snarare på uppfattningen att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika. Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. …

I debatten om Sverigedemokraternas framgångar skjuts denna verklighet ofta i bakgrunden till förmån för två andra argument. Det ena är att många som röstar på Sverigedemokraterna bara visar sitt missnöje med den etablerade politiken. Det andra argumentet är att de som stämplar Sverigedemokraterna som rasistiskt ifrågasätter SD-väljarnas grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati.

Båda argumenten inkluderar en problematisk sammanblandning mellan respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna sammanblandning spelar Sverigedemokraterna i händerna. Partiets ledning har aktivt arbetat för att göra sin ideologi demokratiskt rumsren. Jimmie Åkesson framställer sig numera rent av som antirasist. Normaliseringen godtas av många röster i offentligheten, som menar att det inte är Sverigedemokraterna och deras förmenta rasism som vi ska oroa oss för. Hotet mot demokratin sägs i stället komma från ‘extremism’ av olika slag – såväl vänster som höger. Denna logik innebär i praktiken att en ‘normal’ (icke-extrem, icke-våldsam) rasism kan accepteras inom ramen för den demokratiska arenan.

Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati. Det är i stället nödvändigt att erkänna att demokratin är sårbar. Ifall det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras i den politiska processen bör demokratin värna om sig själv med hjälp av ett starkare minoritetsskydd och skärpta åtgärder mot rasistiska yttringar. …

Detta innebär konkret att Sverige ska följa paragraferna i den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, det vill säga ‘varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung’. I linje med förre diskrimineringsombudsmannen Peter Nobels förslag förra året (UNT 7/8 2013) bör tillträdande regering i sin regeringsförklaring deklarera att Sverige avser följa den FN-konvention vi undertecknat men aldrig verkställt, och som förpliktar oss att ‘förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering’.

Ett beslut att följa FN-konventionen skulle i dagsläget få viktiga följder. Det skulle stärka vad avgående integrationsminister Erik Ullenhag kallar den antirasistiska normen. Det skulle tvinga Sverigedemokraterna att bekänna färg, även till priset av partisplittring – menar partiet allvar med sin nolltolerans mot rasism? – och skulle därmed bromsa den pågående normaliseringen av rasismen. Det skulle också hejda en alarmerande förskjutning av det politiska landskapet, så att vi i nästa valrörelse slipper se politiker med hakkors liksom det groteska spektaklet där Svenskarnas parti turnerar runt landet med polisbeskydd för att sprida nazistisk propaganda.

… Alldeles oavsett om vi betecknar Sverigedemokraternas ideologi som ‘rasistisk’, ‘främlingsfientlig’, ‘invandringskritisk’, ‘nationalistisk’ eller något annat, så vet vi alltså detta: partiet underblåser rasismen genom att peka ut en viss samhällsgrupp som roten till alla problem. … Rasistisk retorik och politik kan aldrig betraktas som ‘normalt’ i ett demokratiskt samfund, oavsett hur missnöjda människorna är med den politik som förs.”

Oploadet Kl. 07:04 af Kim Møller — Direkte link12 kommentarer


15. september 2014

Sverige: 781.120 svenskere trodsede medierne – Sverigedemokraterna sejrede, 12,9 procent, 3. størst

Jeg var i Malmø på valgaftenen for fire år siden, men prioriterede det ikke denne gang. Sverige er tabt terræn, og intet sandsynligt politisk scenarie vil kunne redde svenskerne fra flertallets vilje. Mediernes hetz var nøjagtig som for fire år siden, også denne gang anført af Expressen (i samarbejde med venstreradikale Researchgruppen), der kort før valget – med ulovligt fremskaffede bankudskrifter, kunne afsløre at SD-formand Jimmie Åkesson spillede for store beløb på nettet. Et nøje planlagt karaktermord.

Det lykkedes ikke desto mindre Sverigedemokraterna at blive 3. største parti med hele 12,9 procent, og selvom det ingen praktisk betydning får for den førte politik, så skal SD’erne have tak for at vise flaget. De er moderne frihedshelte. Intet mindre. Konservative Fredrik Reinfeldt vil hellere lade kommunistiske Vänsterpartiet få indflydelse, end bevare regeringsmagten med støtte fra Sverigedemokraterna. Helt som forventet, men alligevel skræmmende. Røde eller blå servietter på bordene i Titanics øverste saloner.

Mere om valget på Snaphanen: I, II, III.

(Jimmie Åkesson & Sverigedemokraterna, valgets store sejrherre)

Järnrören är valets enda riktiga vinnare. Det är en mening som känns lika absurd som motbjudande att formulera. Partiet som hela veckan i Expressen har avslöjats som fullt av hetsande rasister mer än fördubblar sitt väljarstöd.” (Karin Olsson, Expressen)

“Så har det bruna Sverige vuxit fram … Ann-Cathrine Jungar berättar att Skåne har en tradition av nationalsocialism, från 20-talet. – Men frågan är hur har det förts vidare? Det finns olika förklaringar.” (Expressen)

Det finns ett ord för det här: Fascism. Och en situation där tretton procent av de svenska väljarna lägger sin röst på ett fascistiskt parti kan inte beskrivas som något annat än ett nationellt krisläge.” (Kristina Lindquist, Dagens Nyheter)

Oploadet Kl. 16:36 af Kim Møller — Direkte link42 kommentarer


10. maj 2014

SVT-dok om politisk vold: “De flesta attackerna kommer ifrån vänstern det är glasklart, vi pratar 95-5…”

Tirsdag aften sendte SVT et afsnit af Upddrag granskning, der virkelig har skabt røre. Dokumentaren bar titlen ‘Det goda våldet’, og havde som emne Revolutionära Fronten, en militant venstreradikal bevægelse, tidligere omtalt her på siden. Udsendelsen bør ses i sin helhed, da den ganske enkelt er enestående. Der er et par ‘moralske disclaimere’, men intet hykleri, og mod forventning bliver gruppen ikke beskrevet som marginaliserede fantaster. De har sympatisører i bedre kredse, der ser gennem fingre med volden.

For omtale af ‘Det goda våldet’ henviser jeg til Snaphanen, Dispatch International og Thoralf Alfsson.

Journalist Janne Josefsson forsøgte at få RF i tale, og da det ikke lykkedes, gik han baglæns. Han så nærmere på nogle af de videoer gruppen har lagt online, interviewede ofrene for den dokumenterede vold, og fulgte det retslige efterspil. Han interviewede også Mathias Ståhle, der har beskæftiget sig indgående med politisk vold, og her kom sandheden frem – 95 procent af al politisk vold i Sverige, bliver begået af venstreradikale.

Bedst i udsendelsen er efter min mening hudfletningen af en række forskere, der har gjort sig selv til apologeter for venstrevold. Jeg kommer uværgeligt til at tænke på Rikke Louise Peters, der sidste år afviste at venstrefløjen kunne være udemokratiske. Sociolog Magnus Wennerhag er det svenske sidestykke, og det blev yderst pinligt da Janne Josefsson konfronterer ham konkret i forhold til Revolutionära Frontens dokumenterede voldelighed. Han er udenfor rækkevidde. Som den nazistiske libertiner Gentleman-Finn i Casper og mandrilaftalen (1999), der bliver fortalt, at hans ideologi har racisme og folkedrab på samvittigheden, og udglattende svarer: ‘nåhh, okay, sådan har jeg ikke liiige drejet den før’.

Janne Josefsson, Uppdrag granskning: Både vänster- och högereekstrema är emot det etablerade samhället, och beredda att ta till odemokratiska, väldsamma metoder. … I kväll: Revolutionära Fronten, som är den mest väldsamma delen av den autonoma vänstern. Inom vissa kretsar av kulturen, på universiteten och inom politiken finns det viss förståelse för dem. Själva anser de att de står för det goda våldet, och att de handlar i självförsvar. I kväll granskar vi den självbilden.

(Janne Josefsson; SVT, Uppdrag granskning, 7. maj 2014: Den goda väldet)

Janne Josefsson interviewer blandt andet Anna Jonsson fra Svenskernas Parti. Hendes hjem er blevet angrebet elleve gange over en kortere periode, og hun er blevet truet på livet.

Janne Josefsson: Vad hotadede de att göra?

Anna Jonsson, Svenskernas Parti: De skulle gå in i min lägenhet med skjutvapen: ‘Fattar du inte att nästa gång nöjer vi oss inte med att krossa rutor.’

I forbindelse med retsagen mod en lokal gruppe RF’ere, konfiskeres en bærbar computer fra et ledende RF-medlem. I den 57 minutter lange udsendelse vises flere chat-udskrifter, der illustrerer gruppens voldelige basis.

Særlig interessant er interviewet med Mathias Ståhle, der som journalist har fulgt den politiske vold i Stockholm-området. Han fortæller blandt andet, at mange de angrebne ikke er politisk aktive, men måske blot er blevet set med kendt nazist eller højreradikal. Volden er i det hele taget ikke særligt målrettet.

Mathias Ståhle, Eskilstuna-Kuriren: De flesta attackerna kommer ifrån vänstern det är glasklart, vi pratar 95-5 om vi räknar i procent.

Mere historisk fortælles det, at Revolutionära Fronten udsprang af Antifascistisk Aktion, der opstod rundt omkring i Sverige i 1990’erne. Dengang var volden rettet mod nazister. I dag er aktiviteterne mere rettet mod kapitalismen og det borgerlige demokrati. Der vises billeder af en smadret privatbolig, som RF selv har video-dokumenteret angrebet på. Et par naboer der blev vækket af brandbomben interviewes. I opgangen var der børnefamilier.

Janne Josefsson forklarer, med udgangspunkt i episoden, at antifascisme ikke altid er selvforsvar. De venstreradikales bekvemme ’slogan’ sættes samtidig i relation til RF-lederne Joel Almgren, der trods adskillige domme, hyldes som idol i det autonome miljø. Også herhjemme, kan jeg tilføje.

RF har blandt andet begået hærværk mod nedenviste pars hjem. Sønnen, som RF gik efter, har ikke boet hos dem i fem år.

Jörgen Åberg (far): Man flyttas tilbaka till fascisttiden. De angriper ju fascister, men om man tittar på deras tillvägagångssätt, är det ju de som är fascisterna!

En af de værste episoder der beskrives, er et angreb på en familie ved en natlig aktion. Vinduet ind til et børneværelse (med et sovende barn) knuses, hvorefter der sprayes tåregas i rummet. Barnet få snitskader på halsen. Ved samme episode angribes døren med økse.

Da sagen kom for retten i Alingsås, mødte 30 RF’ere op, og chikanerede familien. Politiet kunne ikke garantere deres sikkerhed, så de måtte afgive vidneforklaring over video.

Da ingen RF’ere ville interviewes til udsendelsen, havde Janne Josefsson i stedet talt med rapperen Sebbe Staxx (Kartellen), der offentligt har udtrykt sympati for den venstreekstreme organisation. En organisation der åbent flirter med terrororganisationer.

Sebbe Staxx mente Sverige var udemokratisk på grund af den økonomiske ulighed, og at RF blot var katalysator for arbejderklassens vrede. Systemet udøvedede selv vold, og for ham at se, gik der en lige linje mellem kapitalisme og fascisme. En politimand kunne så samtidig fortælle, at de fleste af de kendte RF’ere, faktisk kom fra gode kår, middelklassen eller sågar den øvre middelklasse. Jeg tænker automatisk på Brandstifterbandens Anders christtreu, hvis far er mangemillionær, og mor fornyligt erstattede sin Maserati med en ny Porsche.

Herunder ses Sebbe Staxx forsvare ‘arbejderklasse-frustrationer’. Bemærk hans Hublot-ur, model Big Bang. Det har en vejledende udsalgspris på 200.680 danske kroner.

Det fortælles, at AFA og RF nyder støtte fra mere etablerede kredse. Herunder et screencap fra fejringen af Umeå som kulturhovedstad – på scenen ses maskerede aktivister med ‘Free Joel’-trøjer. Stadig en helt, trods dom for drabsforsøg.

Herfra videre til et indlæg i Dagens Nyheter, hvor fem professorer problematiserer lovgivning rettet mod politisk vold, da det risikerer at krænke ytringsfriheden for den autonome venstrefløj, der efter deres mening blot kæmper for ‘mer demokrati’. Sociologens udtalelser er ren ideologi.

Magnus Wennerhag, sociolog: Den typen av ideologi baseras på en allmän tanke om direktdemokrati. Det kan man se i många sociala rörelser, som växt fram sedan 60-talet. Miljörörelsen, kvinnorörelsen osv.

Janne Josefsson: Det låter ju väldigt fint.

Magnus Wennerhag: Ja. Och sen handlar det ju om vilka metoder man använder.

Janne Josefsson: Den autonoma vänstern är AFA, Revolutionära Fronten osv. De börjar använda olagliga metoder.

Magnus Wennerhag: I manifesten finns säkert såna inslag. Men när man taler om hur man ser på idealsamhället, så träder en annan bild fram. Och forskningen visar tydligt, att man måsta göra skillnad på den retorik som finns. En typ av retorik som gärna flirtar med revolutionära inslag. Men man måsta ocksa se till vilken målsättning olika grupper har.

Janne Josefsson: ‘Retorik’… Det finns ju exempel på att de använder våld.

Janne Josefsson: Det här är de stolta över. De går hem till folk och gör så här. Är det helt okänt för dig?

Magnus Wennerhag: Jeg har inte tittat på just den här gruppen, utan på ett bredare fält.

Janne Josefsson: Det här er ju den autonoma vänstern och AFA. Hur kan ni skriva så här?

Magnus Wennerhag: Den ideologi som finns i grupperna präglas av andra saker.

Janne Josefsson: Det som förvånar mig är att när man skriver detta. Att man blundar för detta – att du inte ens har sett de här aktionerna.

Magnus Wennerhag: Det du lyfter fram. Det finnas en rad brottsmisstankar och en rad människar som har fällts. Det är naturligtvis uppenbart sådant som har hänt, och kan vara kopplat til aktivism.

Blandt de mange som er blevet chikaneret, truet og overfaldet af RF nævnes liberale Frederik Nykvist, der har fået en PTST-diagnose efter et brutalt overfald. En anden var konservative Sebaz Ranar, der er aktiv i Moderaterna. Sidstnævnte har som navnet antyder anden etnisk herkomst.

Eksemplerne inkluderer et angreb på en pirattaxi, der vistnok havde en passagerer der kendte nogle i højreradikale miljøer. Sekvensen blev senere anvendt i en Sebbe Staxx’ rap-video.

Det fortælles, at mange RF’ere er aktive hooligans (Malmø FF’s Showan Shattak nævnes ikke her), og tiltrækkes af volden. Et tilfældigt overfald på en tankstation, dokumenteret af overvågningsvideo, eksemplificerer den sporadiske vold.

Det i bloggosfæren kendte RF-overfald mod to indvandrere, er udsendelsens klimaks. To slovakiske gæstearbejdere, far og søn, på vej hjem fra arbejde på Karolinska sygehus, forveksles i kampens hede med højreradikale fra Svenskernas Parti, der demonstrerer for ’svenskhet’ i nærheden. De får video-dokumenterede tæsk, og interviewet må virkelig være en øjenåbner for det politiske etablissement. Her tænker jeg ikke kun på den politiske venstrefløj.

Slovakisk gæstearbejder: Vi mötte dem två gånger innan vi blev angripna. De sa ingenting… När de hade passerat oss anföll de os bakifrän… de anföll oss med flaskor. De bara hoppade på oss, utan att säga ett ord eller nånting. … Först var det två-tre personer… sammanlagt kanske de var femton.

Slovakisk gæstearbejder (søn): “… slog, sparkade. När jag hamnat på marken blev jag sparkad av fem personer som sparkade hela tiden. En av dem slog mig tre gånger med en stol som han tog från restaurangen.

Slovakisk gæstearbejder (far): Vi förstod inte varför, och jag trodde att jag och min son skulle dö. Vi hade tur som överlevde.

Det viser sig, at slovakerne blev slået ned, fordi den ene havde en trøje på med et dødningehoved. På Facebook diskuteres overfaldet med kommentarer såsom: ‘Döda nazisten, döda ham’.

Janne Josefsson fortæller slovakerne, at Revolutionära Fronten ifølge dem selv, kæmper for arbejderklassen, mod fascisme og racisme.

Slovavisk gæstearbejder (søn): Vi er ju arbeterklass. Hur kan de tala för dem om de överfaller sina egna?

Sebbe Staxx er ikke den eneste rapper, der flirter med politisk vold. Men nok en af de mere uintelligente. Josefsson har det nemt.

Sebbe Staxx: Om du går dit och är nazist får du vara beredd på antinazister. Det blir blodigt – det är så det fungerar.

Janne Josefsson: Jag träffade dem i går. De är gästarbetare från Slovakien.

Herefter lidt om hvorledes Ung Vänstern har måtte ekskludere RF-sympatisører, også højtstående: “I synen på politiskt våld är Ung Vänstarn splittrat”, fortælles det. Nøjagtigt som Enhedslisten, hvis samarbejdspartner Socialistisk Ungdomsfront, plejer tæt omgang med Antifascistisk Aktion.

Voldsromantikken er en integreret del af den yderste venstrefløj, og det har forplantet sig i mere etablerede kredse. To eksempler.

Mathias Ståhle: Jag tror att handlar ganska mycket om att (tænker grundigt over ordvalg, Kim). Vi måsta skilja på hur vi VILL att världen ser ut och hur den ser ut. När det inte stämmer överens faller man in i invanda tankemönster. De flesta vill att det ska vara nazisterna som gör fel, medan vänstern, som är antirasister, ska stå för nåt gott.

Janne Josefsson afrunder udsendelsen med et ikonisk foto fra 1980’erne, af en ældre polsk kvinder der jager nazi-skinheads væk. Et godt eksempel på den yderste venstrefløjs selvbillede. Pointen er knivskarp. Måske er den gode antifascist i virkeligheden kvinden, der forsøger at stoppe selverklærede antifascister…

Janne Josefsson: Dett har gått nästan 30 år sen bilden togs. Symbolen för att våga stå opp för det goda mot det onda. Vem representarerar detta i dag? Kanska är det den unga okända tjejen i joggingkläder, som modigt skriker ’sluta’, när antifascisterna brutalt misshandlar slovakiska gästarbetare.

Efterspillet er lige efter bogen. Journalist Janne Josefsson beskyldes for at være nazist. Ikke af venstreradikale, men af en vært på Sveriges Radio, der hermed ufrivilligt bekræfter dokumentarens underliggende pointe. Sverige anno 2014.

(Sveriges Radio-journalist Ametist Azordegan på Twitter; Mere: I, II, III, IV)



27. maj 2013

Sociolog: Med ghettobegrebet “.. indikerer man, at de har et andet moralsæt end det resterende samfund”

“Vi har allerede fået et etnisk proletariat visse steder. Det er skræmmende at tænke på, hvordan det kan udvikle sig, hvis vi ikke tager hånd om det.”, fortæller socialminister Karen Hækkerup til Berlingske i kølvandet på Stockholm-optøjerne. For få uger siden var hun med til at udvande ghettodefinitionen, og møder sågar kritik internt for overhovedet at gøre etnicitet til en variabel.

Nogenlunde samtidig fandt Politiken en sociolog, der vel nok ved en del om Bourdieu og ‘refleksiv sociologi’, men er aldeles blank om alt andet – Førende ghetto-forsker: »Drop nu jeres syge ghettolister, Danmark«.

“»… Der findes ikke ghettoer i Danmark. Når den danske regering udarbejder lister over socialt udsatte boligområder og udgiver dem årligt, så er det ikke kun udtryk for en syg tankegang, der er også tale om en idiotisk politik, der i sidste ende skubber de socialt udsatte områder længere ned i mudderet. Det bliver i sidste ende en selvopfyldende profeti. Det er en bekymrende tendens, som vi desværre har set over det meste af Vesteuropa de seneste to årtier«.

Advarslen kommer fra den internationalt anerkendte franske sociolog Loïc Wacquant, der herhjemme er mest kendt som Pierre Bourdieus samtalepartner i bogen ’Refleksiv sociologi’. …

»Jeg forstår ikke, at I udarbejder ghettolister i Danmark – eller lister over socialt udsatte områder, som de officielt bliver kaldt. Det er ødelæggende for de 33 boligområder. For hvad sker der, når vi kalder et område for en ghetto? Beboere med job, de veluddannede og de med ressourcer flytter væk så snart, de kan komme til det. … Min opfordring til de danske politikere er derfor: Drop jeres syge ghettolister«.

»… Lad os tage et kig på nogle af de kriterier, som ligger bag definitionen på en ghetto eller et udsat område i Danmark. Her fokuserer man på høj arbejdsløshed, høj kriminalitet og antallet af folk med anden etnisk baggrund end dansk. Men hallo, et område med høj arbejdsløshed eller kriminalitet er ikke en ghetto. Det er et område med høj arbejdsløshed eller kriminalitet«.

Så det er bare et spørgsmål om semantik?

»Langtfra. For italesættelsen har stor betydning. Lad os derfor starte med at se på, hvad en ghetto historisk set er for en størrelse. Ghettoen i klassisk forstand var et område for segregerede jøder i renæssancen. Alle jøder var tvunget til at flytte i ghettoer i distrikter, som kun var for jøder. I disse ghettoer udviklede jøderne parallelle institutioner inden for politik, handel, tro og uddannelse. Det er ikke det, vi ser i de udsatte områder«.

Men højrefløjen i Europa siger jo netop, at disse områder udvikler sig i retning af parallelsamfund…

»De seneste to årtier har de vestlige regeringer været underlagt det, jeg kalder en panikdiskurs. Ghettodebatten er koblet på frygten for islam. Man taler om muslimske områder. Faktum er bare, at der ikke findes et eneste sted i Frankrig, Sverige eller Danmark, hvor der er opbygget lignende parallelle institutioner som dem, jøderne havde. Jeg har endnu til gode at se beviset for disse parallelle institutioner. De findes ganske enkelt ikke. Ghettodebatten har været brugt til at skabe en fortælling, der indgyder frygt i befolkningen, og det er lykkedes«. …

»Det er ikke gået op for politikere og journalister i Vesten, hvor stigmatiserende det er, når særlige områder bliver stemplet som farlige no-go-områder. Den almindelige dansker vil undgå området, når det er på den pågældende liste… Politikerne bidrager til at ødelægge områderne. Når man kalder dem ghettoer, indikerer man, at de har et andet moralsæt end det resterende samfund. …«.

Men kan man ikke sige, at det netop er det, regeringen gør med en sådan liste?

»Man italesætter områderne i en bestemt diskurs. Hvorfor er kriminaliteten i disse områder anderledes end i det resterende Danmark? …«.”

(Dagens Nyheter hasteindkalder engelsk sociolog, 27. maj 2013)

“Nationalismen hindrar oss från att se det stora perspektivet” (Nina Power, sociolog)



24. maj 2013

DN-journalist: “Vi väljer bort historier och händelser som lätt kan användas i främlingsfientliga syften”

’80 procent’ af den danske journaliststand stemmer rødt, kan man læse på DR Online, og ligeså slemt står det til i Sverige, hvor borgerlighed sågar ofte er synonym med liberal internationalisme. Timbro Medieinstitut har en interessant post om dækningen af Stockholm-optøjerne – DN-reporter om Husby: ”Journalistiskt riskprojekt”.

“I natt fortsatte oroligheterna i Stockholms förorter och med det mediernas rapportering. Medierna har redan fått ta emot kritik för sitt sätt att rapportera. Bland annat på Medievärlden. Att det är ett journalistiskt knivigt uppdrag att rapportera om oroligheterna uttryckte DN-journalisten Ulrika By i en analys i gårdagens DN.

Ulrika By skriver i inledningen av sin analys:

Marken är minerad, fallgroparna djupa. Att försöka hitta rimliga förklaringar till att stenar haglar och bilar brinner är ett journalistiskt riskprojekt.

Att reflektera över det journalistiska uppdraget under pågående rapportering är ovanligt, därför kontaktade TMI Ulrika By och frågade varför hon skrev den här analysen.

– Både som journalist och som privatperson uppfattar jag det som viktigt att reflektera över hur vi som den tredje statsmakten hanterar situationen. Vi har mycket läsarkontakt som går ut på att vi bara ”förskönar” och ”tycker synd om”, många förstår inte att vi faktiskt funderar. Men det gör vi och snacket om konsekvensneutralitet är ju bara nys i de här sammanhangen: jag tycker rakt av att journalistiken ska sträva efter att inte spä på främlingsfientlighet och det är uppenbart att vi ofta faktiskt går runt katten kring het gröt när vi kommer till så kallad förortsproblematik, säger hon.

I grund och botten anser Ulrika By att rapporteringen från det som händer i förorterna just nu inte ska skilja sig från annan rapportering, men menar att den gör det ändå. Hon ger två förklaringar.

– Det ena är att jag av egen erfarenhet vet att vi väljer bort historier och händelser som lätt kan användas i främlingsfientliga syften. Vi citerar inte allt vi hör och berättar inte allt vi ser, ofta för att vi kanske också är dåliga och osäkra på vad vi ser och hör, för vi kan inte tolka det. Det andra är att när det väl smäller åker vi gärna ut med förvändningen att vi måste skildra det som händer. Sanningen är ju att vi inte skildrar det som händer när det inte är våldsamt, dramatiskt eller spektakulärt ur andra aspekter. Det blir med andra ord en obalans i rapporteringen…”

Oploadet Kl. 15:53 af Kim Møller — Direkte link33 kommentarer


20. marts 2013

Arnstberg & Sandelin: “Svenske politikere har tabt kontrollen… segregationen er nærmest dramatisk.”

Snaphanen har oversat en Newssmill.se-artikel af bogaktuelle Karl-Olov Arnstberg og Gunnar Sandelin. Der indledes med et dansk forord, som indirekte fortæller hvilken medievirkelighed svenskerne er oppe imod.

“Denne artikel, “Sverige kan ikke klare så stor indvandring,” blev afvist af DN Debatt, opinionssiden på det svenske dagblad Dagens Nyheter. Vi har også skrevet en forkortet version, der blev nægtet optagelse i de førende svenske dagblade, Gøteborgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet og Svenska Dagbladet.”

(Mona Sahlin i TV4 Nyheterna i går om ’svensk politik’: “Den vita majoriteten är problemet”)

Fra den oprindelige artikel i Den Korte Avis – Censuren i Sverige antager opsigtsvækkende former.

“I 2012 bevilligede Migrationsverket (Udlændingestyrelsen) sammenlagt godt 111.000 opholdstilladelser. Antallet af asylansøgere blev øget med 48 procent i forhold til 2011. Sammenligner vi med vore nordiske naboer bevilligede Sverige sidste år otte gange flere permanente opholdstilladelser end Finland, fem gange flere end Danmark og mere end dobbelt så mange som Norge. …

Indvandringen har ændret karakter med tiden. Et bredt spektrum af indvandrere er erstattet af hovedsagelig asylansøgere fra muslimske lande som Syrien, Somalia og Afghanistan. …

I medierne beskrives alle asylansøgere som ‘flygtninge’. Dette er ikke sandt, eftersom flygtningebegrebet er knyttet til Genèvekonventionen og Udlændingeloven. Af de asylansøgere, som har fået ophold under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister til og med i år, har 21 procent været flygtninge.

Vælger vi en længere periode og tager 1980 som udgangspunkt, er det tilsvarende antal betydeligt mindre, 10 procent. Næsten halvdelen fik ophold af humanitære grunde, mens cirka en fjerdel bevilligedes asyl som ’værende i behov af beskyttelse’. (Migrationsverkets statistik er ufuldstændig hvad angår 1980’ernes første del.)

I løbet af de senere år har indvandringen via familiesammenføring været cirka tre gange så stor som asylindvandringen. Flertallet af ansøgningerne består af nyetablerede familierelationer. Den handler altså ikke om en familie-genforening, men mest om partnere som tages hertil fra de forhenværende hjemlande.

Her bør man notere at Sverige, efter hvad vi har kunnet finde ud af, er det eneste land, som tillader, at mennesker på offentlig forsørgelse kan tage slægtninge hertil. Slægtninge, som også med stor sandsynlighed skal forsørges af det offentlige. …

Migrationen fra fattige lande til Europa er en standardiseret virksomhed i stor skala. Det betyder, at de, som søger asyl i Sverige, næsten altid køber hjælp af menneskesmuglere. Rikskriminalen (Rigskriminalpolitiet) beregnede i 2010, at flygtningesmugleriet omfattede 90 til 95 procent af de asylsøgende, som kommer hertil, først og fremmest fra Irak, Somalia og Afghanistan.

Smuglerne forsyner de asylsøgende med flygtningehistorier, som kan accepteres af modtagerlandets migrationsmyndigheder. De asylsøgende frarådes at vise pas eller andre relevante identitetspapirer. Mindst ni af ti asylansøgere har derfor, når de søger i mange år ikke vist noget gyldigt pas for svenske myndigheder. …

I september 2012 slog femten socialdemokratiske kommunalpolitikere i Stockholmsområdet alarm om boligsituationen. … Men det er ikke bare boligsituationen, der er problematisk. Forlader vi Stockholmsområdet og tager Katrineholm som eksempel, viser Socialstyrelsens statistiske database at de udenrigsfødte, som i 2011 udgjorde 14 procent af Katrineholms befolkning, modtog 67 procent af kommunens forsørgelsesstøtte.

Dette tal er repræsentativt. I 2011 havde udenrigsfødte, når det gælder offentlig støtte (inkl. etableringsydelse), en overrepræsentation på landsplan på hele 8.6 gange (eller 860 procent) sammenlignet med indenrigsfødte. …

Svenske politikere har tabt kontrollen med indvandringen. Omkostningerne løber løbsk, boligsituationen er desperat, arbejdsløsheden vokser, og segregationen er nærmest dramatisk. … Der findes kun én mulig konklusion. Hvis ikke den udvikling, som vi beskriver, brydes, vil Sveriges status som velfærdsland snart tilhøre historien.”

Denne weblog er læst af siden 22. juni 2003.

 

Næste side »



 

Vælg selv beløb



Blogs


Meta
RSS 2.0
Comments RSS 2.0
Valid XHTML
WP






MediaCreeper