15. november 2012

Sverigedemokraterna er over 11 pct. i meningsmåling – Medierne finder en historie frem fra 3. juni 2010

Selvom befolkningsudskiftningen skrider planlagt fremad i Sverige, så tyder seneste meningsmåling på at Sverigedemokraterna efter næste valg vil få fordoblet sit mandattal i Rigsdagen. Noget af en bet for statsminister Reinfeldt, der forleden proklamerede, at Sverigedemokraternas parlamentariske succes, blot har fået Sverige til at åbne grænserne endnu mere.

Mediernes svar på seneste meningsmåling kom i går, og fortsætter i dag med fuld styrke. Det viser sig at SD’s finansordfører Erik Almqvist den 3. juni 2010, lettere beruset – efter at være blevet antastet af politiske modstandere på gaden, bruger ord som ‘blatte-elsker’ (perker-elsker), ‘babbe’ (bavian) og ‘hore’ (luder). Videoen skulle sikkert være gemt til valgkampen, men nu er den så på Expressen og samtlige svenske medier.

Hvor gårsdagens historie var baseret på Almqvists sprog, så er dagens historie, at retsordfører Kent Ekeroth og Erik Almqvist ved samme begivenhed bevæbnede sig med jernrør. At de chikaneres af en synlig påvirket mand, underspilles systematisk. ‘Backa’, råber Ekeroth til manden, som Almqvist forsøger at få til at smide en dåse han har i hånden. Han anholdes senere, men hvad nytter det når den svensk-kurdiske komiker Soren Ismail, har en anden udlægning end politiet. Almqvists udlægning og Expressens pudsige fraklip kan ses her.

Jeg foretrækker at være konstruktiv, og rent mediemæssigt er det selvfølgelig idiotisk at tage diskussioner med politiske modstandere på gadeplan. Omvendt må man også se på vilkårene for Sverigedemokraterna, og det bliver ikke mig der tager afstand fra SD’ere der dagligt hånes, trues og forulempes, ‘blot’ fordi de reagerer på en ikke hensigtsmæssig måde. Vi er i et land der i min tid har oplevet to minister-drab, og hændelsen fandt altså sted før valget – før top-SD’ere fik livvagter. Tryk avler modtryk, og det ligner grangiveligt en svensk Rebekka Ema-sag.

Ekeroth förklarar för TT att han filmade eftersom han tidigare hade utsatts för både hot och våld och att han ville kunna visa vad sverigedemokrater kan utsättas för. – Det har varit en väldigt utsatt position för många av oss, säger han. Ekeroth förklarar att han plockade upp järnröret för att han kände sig hotad av den berusade personen som uppgett sig vara grovt kriminell.” (Kent Ekeroth til Expressen, 15. november 2012)

(Sverigedemokrater chikaneres på offentlig vej, 3. juni 2010; Expressen)

Mere mere hos Snaphanen: I, II & III.

“I dag lever vi i ett Europa där en ny fascistisk politik firar triumfer. Inte minst gäller det SD, som avancerar i ett land där fascismen alltid tidigare varit svag.” (Journalist og historiker Henrik Arnstad i Dagens Nyheter, 15. november 2012)

Oploadet Kl. 19:30 af Kim Møller — Direkte link25 kommentarer


22. oktober 2012

MSM: Når SD tematiserer indvandring, fremfører de den diskurs, at indbyggerne har råderet over Sverige

Når man læser svenske dagblade, så kan godt få det indtryk, at svenskerne helt har overgivet sig til selvhadsk universitær relativisme. Lena Andersson groteske leder i lørdagens Dagens Nyheter bliver dog halal-slagtet i kommentarsporet, måske fordi flere trods alt fanger den slet skjulte kynisme der indgår i en sætning som “Mycket pågår i världen utan att det talas om det.” Fra Den globala staden.

Fri migration inom världen borde vara lika självklar som fri migration inom Sverige.

För två veckor sedan ställdes i SVT:s partiledardebatt frågan: Hur mycket invandring tål Sverige? Det har setts som en upptrappning av obehagliga stämningar och ett tecken på Sverigedemokraternas framflyttade positioner. Sympatisörerna hävdar snarare att det är verkligheten som talar genom frågan, inte partiets tal om verkligheten.

Det tror inte jag. Mycket pågår i världen utan att det talas om det. Man kan ha fenomen rakt framför ögonen utan att ”begripa” att de är problem förrän man uppmärksammas på det och lär sig att formulera/rabbla problemets orsakskedjor. …

Politisk förändring börjar när någon säger: Det behöver inte vara så här. … Beroende på linsens slipning får man syn på olika sociala maktordningar: könsmaktordningen, hudfärgshierarkin, normsekularismen, heteronormativiteten, islamofobidiskursen, mångfaldsnormativiteten. Och man tänker: Jag behöver inte ha det så här. …

Den offentliga vreden över ”Agendas” fråga blir en del i deras analys av mångfaldsnormen. … Det kunde vara odramatiskt att ”Agenda” ställer sin fråga till riksdagspartiernas ledare. Sedan mycket länge har vi en demokratiskt beslutad gräns för ”hur mycket invandring Sverige tål”. Frågan ställs och besvaras i riksdagen varje dag kan man säga, också de dagar då den inte nämns. Svenska väljare avgör helt enkelt hur många utlänningar som får leva i Sverige. Det känns obehagligt att utöva makt över människors liv och fysiska förflyttningar, men saken försvinner inte för att ”Agenda” håller tyst. Tillsammans har vi valt en gräns. På någon sorts bedömning om vad ”Sverige tål” är den satt, förmodar jag.

Men migration borde kunna bli en parlamentarisk ickefråga på samma sätt som det är en parlamentarisk ickefråga hur många barn varje kvinna har rätt föda i Sverige, vilket ju är en variant på invandring. Riksdagen lägger sig inte i migration från livmodern trots att barn kostar, särskilt när de just anlänt och innan de socialiserats, trots att vissa kommer att ha anpassningssvårigheter och den obevekliga normalfördelningskurvan berättar att en viss procentsats kommer att bli teoretiskt lågpresterande och inte klara arbetslivet i ett högteknologiskt samhälle. Detta vet vi. Ändå har vi inte demokratiskt beslutat om ”en generös gräns”.

En vacker dag kan det bli samma självklarhet i våra medvetanden att inte rösta om hur många som flyttar till Sverige. Har människor klarat att ta bort mentala spärrar mot fri migration inom länder kan samma sak göras inom världen. …

Begreppet ”generös invandringspolitik” vilar på föreställningen att ett land är ett hem. Ett hem som invånarna äger gemensamt och därför bestämmer över på samma sätt som en individ bestämmer vem som får och inte får komma in i den egna bostaden. Betraktar man Sverige som ett hem och svenskarna som en storfamilj är det följdriktigt att vi röstar om, och diskuterar i tv, hur många och vilken sort vi tar in i våra rum.”

(Dagens Nyheter, 20. oktober 2012, s. 5: Lene Andersson, Den globala staden)

Oploadet Kl. 23:49 af Kim Møller — Direkte link16 kommentarer


19. september 2012

Lars Hedegaard fylder 70 år – Dagens Nyheter trækker associationer til nazisten Julius F. Lehmann

Med Søren Krarup som en mulig undtagelse, har ingen betydet så meget for den danske kulturkamp som Trykkefrihedsselskabets Lars Hedegaard, der i dag fylder 70 år. Han vil gøre en forskel, betaler prisen, og selvom jeg ikke er glad for frihedskæmper-analogier, så må det være rimeligt at gøre en undtagelse i dag. Det kunne være ham Chr. Richardt skrev om i 1867 – “Kæmp for alt, hvad du har kært; dø, om så det gælder”.

Lars Hedegaard må finde sig i meget. I går ‘fejrede’ Dagens Nyheter over en halv side hans bidrag til kulturkampen. Hun sammenligner ham med Julius Friedrich Lehmann (d. 1935), hvis forlag fra 1929 kæmpede for Hitlers Tyskland. Det er en borgerlig avis, men det er videnskabsjournalisten Maja Hagerman selvfølgelig ikke, uanset hvad hun stemmer til Rigsdagsvalgene.

(Dagens Nyheter, 18. september 2012, s. 5: Muslimhatet bakom masken)

“Det danska Trykkefrihedsselskabet och dess svenska avläggare använder en gammal taktik. En tidning får klä ett extremt budskap i en seriös kostym.

J F Lehmann var en inflytelserik förläggare verksam bakom scenen i de antidemokratiska, extremnationalistiska kretsar där nazismen föddes i början av 1920-talet i München. Han använde sina företagsskickligheter till att utveckla rörelsen på många sätt. Försåg den med flera nya tidskrifter, gjorde förlagets katalog till ett slags politiskt manifest, startade nya sällskap som han gav ekonomiskt stöd och var aktiv i mängder av organisationer, även privatmilitära frikårer.

Högerextremister jagade för politiska mord fann gömställe i hans hem och nazister förvarade vapen där i samband med den misslyckade ölhallskuppen. Men det var just som förläggare Lehmann kunde ge rörelsen något våldsverkare aldrig kunde skapa: legitimitet. En respektabel kostym som fick idéerna att nå ut, ända in i vardagstänkandet hos vanligt folk.

[…]

Alltsammans får mig att tänka på Lehmann, som skickligt kunde få de mest råbarkade traktater att verka respektabla. Efter det misslyckade, väpnade kuppförsöket 1923 insåg nazisterna att de skulle byta taktik. Det gällde att få folk med sig om man skulle lyckas. I tidskrifter och böcker med seriös framtoning kunde de få tesen om en världskonspiration, där västerlandet hotades av främlingar från Mellan­östern (den gången judar, inte muslimer), att börja framstå som rimlig.”

Oploadet Kl. 14:47 af Kim Møller — Direkte link20 kommentarer


24. juni 2012

Svensk professor i journalistik: Journalister er ikke særligt røde, det er vælgerne der er meget borgerlige

Tilbage i 2008 forklarede professor Erik Albæk, at journalisterne ikke var røde, men blot mere ‘midtsøgende’ end de fleste vælgere. Dagens Nyheter har en lignende absurd bortforklaring ved Kent Asp, professor i journalistik ved Göteborgs universitet – ”Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet”.

“Journalistkåren står ideologiskt klart till vänster om svenska folket. Och sedan slutet av 1980-talet har avståndet till medborgare och politiker blivit allt större. Det är uppgifter som presenteras i boken Svenska journalister 1989–2011 som publiceras i dag. …

Journalister placerar sig till vänster om väljarna oavsett vilket parti de sympatiserar med. Men det gäller i första hand journalister som sympatiserar med borgerliga partier och i betydligt mindre grad journalister som sympatiserar med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Journalister som sympatiserar med miljöpartiet (41 procent av kåren) är som ofta sägs likt vattenmelonen gröna utanpå och röda inuti. Men de är inte mer röda än vad Miljöpartister i allmänhet är. Att journalistkåren inte är åsiktsrepresentativ för allmänheten beror alltså till stor del på att ”borgerliga journalister” placerar sig betydligt mer i mitten, och inte så långt till höger som ”borgerliga väljare” gör. …

Åsiktsklyftan mellan journalister å ena sidan och allmänhet och politiker å andra sidan har alltså ökat kraftigt. Men det är en följd av att väljare och folkvalda sedan mitten av 1990- talet gått till höger, inte att journalister gått till vänster.

(Dagens Nyheter, 21. juni 2012, s. 6)

Oploadet Kl. 14:33 af Kim Møller — Direkte link10 kommentarer


2. januar 2011

Svensk Islamforsker: “Frånvaron av islamisk terror fick inget genomslag i media år 2010…”

Matthias Gardell siges at være den svenske pendant til Jørgen Bæk Simonsen. Fra Gudmundson – Professor Mattias Gardells tajming: “Inga muslimska bomber i år heller”.

“I professor Mattias Gardells bok Islamofobi från i höstas summerades 2010 lite väl tidigt. Sidan 113:

Frånvaron av islamisk terror fick inget genomslag i media år 2010, inte heller åren dessförinnan. Inga braskande rubriker i kvällspressen lockade med “Rädslan för islamisk terror överdriven”, “Muslimer extremt fredliga” eller “Inga muslimska bomber i år heller”. Dokument inifrån gjorde inga avslöjande reportage om fredsbudskapen i de muslimska friskolorna, ingen talade om källarmoskéer som underjordiska fredscentraler och Nalin Pekgul tog inte tillfället i akt att berätta att hon minsann träffat fredliga muslimer i Tensta. Istället närde media allmänhetens fruktan för islamisk terror genom dramatiska rubriker om terrorgripna och terrorsvenskar då svenska muslimer arresterats på, som det skulle visa sig, lösa boliner. Så skedde exempelvis i februari 2008 då polisen arresterade tre Somaliasvenskar i Rinkeby och i september 2009 då Mehdi Ghezali, Awad Munir och Safia Benaouda gripits i Pakistan. När samtliga senare släpptes utan att åtal väckts blev rubriksättningen föga dramatisk och sannolikt gjorde rättens bedömning mindre avtryck hos allmänheten än de slutsatser media dragit på förhand. Så bidrar media till att befästa en bild utan underlag där det som är empiriskt möjligt att fastställa – frånvaron av islamisk terror – vänds till sin motsats”.

Gardell lyckas påstå att 2010 passerade utan terrordåd trots att en svensk medborgare sprängde sig mitt i Stockholms city, lyckas nämna Munir Awad, gripen i Danmark, lyckas peka ut svensksomaliern Ali Yassin “Beynax” som var med och grundade det Hizbul Islaam som idag ingår i Shabaab, och lyckas dessutom påstå att det är hans egen verklighetsbeskrivning som är empiriskt bevisad, i samma stycke.

En bedrift. Inte konstigt att DN Kultur gång på gång kallar boken för “standardverk”.”

Oploadet Kl. 14:18 af Kim Møller — Direkte link5 kommentarer
Denne weblog er læst af siden 22. juni 2003.

 

« Forrige side

 

Vælg selv beløb



Blogs


Meta
RSS 2.0
Comments RSS 2.0
Valid XHTML
WP






MediaCreeper